less


Igår kände jag mig såhär, idag känner jag mig såhär.
Hur blir det i morgon?
Jag orkar för fanken inte med en dag till i detta bedrövliga tillstånd! Vad göra?

Och säg INTE att jag ska motionera, för då tar den bittre djävulen över min kropp helt och hållet..!

Annonser

ömkan.

 
En vecka av total utmattning…
Jag hoppas den där sabla bättringvägen tänker påkalla min uppmärksamhet snart.

Jag vill sy..!


vad är det som händer?

Jag förstår inte…

Följ det som händer:
Direktsändning från SVT och NRK
Sveriges radios direktrapportering


grannar

Martina och Kasper har en granne. Det har nog de flesta. Vad som är speciellt med den här grannen är att han är spritt språngande galen! Nej, det är inte en överdrift. Han är GALEN.
För att göra en lång historia kort. Denna granne, vi kan kalla honom Psykot, bor under Martina och Kasper. Dagligen iförd jeansskjorta och jeansbyxor (naturligtvis i samma nyans) rör hans sig mellan lägenheten och soptunnan, ibland tar han en längre tur till tvättstugan. Annars ägnar han sig mestadels åt att dunka i taket (Martinas och Kaspers golv). Detta gör han på grund av den fasta övertygelsen om att paret bygger om lägenheten. Dygnet runt. Ja, de sover inte ens. De bara bygger och bygger och bygger.

Det händer, då och då, att Psykot kommer på visit. Då hytter han med fingret och beordrar paret att stänga av diverse automatmaskiner, nageltillverkningsmaskiner och annat oväsen som paret gömmer i stora kartonger.
Vår vän, Psykot, insinuerar att Martina och Kasper håller på med olaglig verksamhet. Denna brottslighet har de tagit över efter Putte, den förre ägaren av lägenheten. Och de måste passa sig, för Psykot för nämligen protokoll över allt de gör.

Idag är det fredag och Psykot dunkar i golvet. Igen.
För en vecka sedan bestämde Martinas nerver att säga upp tålamodet med Psykot. Fly förbannad gick hon en trappa ner och ringde på. Slagorden ekade i trapphuset.
Efteråt grät Martina. Hon insåg att det aldrig någonsin kommer finnas något sätt att tala ett psyko till rätta.

Martina läser Sommarboken av Tove Janson. Sophia och farmorn upprörs över den nya grannen. Martina tänker att förhållanden till grannar nog alltid är lite speciella. Hon undrar om det finns något sätt att bli vän med grannen i lägenheten under.

Det finns det inte. Det går inte att vara kompis med ett psyko!

Utdrag ur "Sommarboken", av Tove Janson

Utdrag ur "Sommarboken", av Tove Janson


att ha kokboksångest och att hata en fot

att ha kokboksångest…

Ibland händer det att sambo-kasper och jag öppnar en kokbok. Vi kikar förväntansfullt på bilderna och mmm:ar i kör. Släng er i väggen Mat-Tina, Nakne kocken och Gordon Ramsay. Här kommer mästerkockarna från Stureby! Och de ska laga gott käk!

Sedan vandrar min blick ner för sidan och jag ser den kilometerlånga gör-så-här-texten. Spaltmeter efter spaltmeter av små obegripliga bokstäver, hånler åt mig. Jag känner hur mina fötter automatiskt börjar släpa sig i riktning mot sängen.

Vi det här laget har dock sambo-kasper slagit igen kokboken. Med ett bildminne, skarpt som attan, har han memorerat receptets viktigaste delar.
Bort med den ONDA kokboken, fram med SCHYSSTA ingredienser.

Söndagens matprestation stavades ”Passionerad kycklingsnitzel med salladssalsa”. Hepp!

 
Notera gärna att salladssalsan är gjord på kryddgrönt från närliggande balkong.

att hata en fot…

Har jag sagt att jag hatar min fot? Inte? Det är sant!

Foten och jag hade nyligen en livlig diskussion:
Jag: ”Hur känns det?”
Foten: ”Vad tror du? Illa såklart!”
Jag: ”Men HUR illa?”
Foten: ”Jag kan inte gå, jag kan inte ha skor på mig, jag måste ligga i högt läge på natten och jag behöver värktabletter.”
Jag: ”Betyder det att du inte kan vara idrottslärare på tisdag?”
Foten: ”Japp!”
Jag: ”Fan. Hur länge tänker du hålla på så här?”
Foten: ”Doktorn sa två veckor, så det är bara att bita ihop. Haha…”
Jag: ”Grrr…”


idioter

Det finns idioter och så finns det IDIOTER!
Vad är det för mamma som gör så här med sitt barn??

Jag blir alldeles stum och sen fly i helvete förbannad.

KanalLokal har gjort ett charmerande litet reportage i frågan.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta..!


krutgumma

OBS! OBS! OBS! Kvinnan är 75 år!!

Efter gårdagens medie-lektion med gulliga elever (läs tonårsgangsters), ägnade jag eftermiddagen åt att glo på SVT Play. Hittade en mycket sevärd dokumentär om Joan Rivers – komikerikon i USA.

Joan Rivers startade sin komikerkarriär då det inte var okej för en kvinna att ”uttrycka sig opassande”.
Efter 75 år, femtielva skönhetsoperationer, otaliga mot- och framgångar och en himlans massa opassande ord, söker hon fortfarande efter succé…
Denna krutgumma gjorde mig glad, upprörd och fascinerad.

Vilken cheezie presentation. Haha. Den bjuder jag på.

Hela dokumentären finns här.